Earth week

Kakmonstret "Jojo" besökte tillsammans med förskolebibliotekarien Juliane Skogslekens förskola. Förskolan jobbade med hållbarhet under Earth week och så skulle det bli en liten happening kring det. 

Jojo hade med sig boken "Havets kalsonger" av Camilla och Erica Hindborg och barnen skrattade mycket över denna titel. Boken är på rim och handlar om skräp i havet på ett humorfullt sätt. Bilderna är fantastiska och barnen upptäckte en hel del.
Jojo berättade att han en gång simmade i havet och plötsligt inte såg något mer. Vad var det som var i vattnet? Hans huvud fastnade i en svart plastpåse och han blev rädd.  Barnen höll med honom att det var förfärligt med all skräp i vattnet. Han föreslog att man kunde sätta upp en skylt, precis som i boken. Att verkligen alla ta sitt skräp med sig hem. Han delade ut en lapp till alla barn och de var ivriga att teckna sina små varningsskyltar med en dödskalle på.

Juliane hade dessutom flera boktips med sig, förskolan ska nog jobba vidare med detta tema lite grann. Böckerna kring vatten och hållbarhet kan man snart låna via mångspråksbiblioteket. 

Interkulturalitet och barnens JAG

Hur kan vi jobba med interkulturalitet och flerspråkighet när vi inte har så många flerspråkiga barn på förskolan? Hur kan vi arbeta med ett interkulturellt förhållningssätt? Vill vi involvera alla barn, så att alla kulturer - oavsett bakgrund - syns? Eller vill vi "bara" sätta upp flaggor ur familjernas hemländer?

Enligt läroplanen ska förskolan ge barnen förutsättningar att utveckla sin kulturella identitet. Barnen ska få förståelse för andra kulturer, människors olika värderingar och levnadsförhållanden. Men ibland tänker man kanske direkt på "de", de andra kulturerna, tänker på andra kulturers fester och mat. Hur ofta börjar vi med oss själva, hur ofta riktar vi vår blick på vår egen kultur i familjen. Ställa frågan: Vem är jag?

På Lillestads förskola tog pedagogerna just upp dessa frågor och tankar och jobbade med barnens JAG. 

De satt upp ett symboliskt tak på väggen med en massa plastfickor under. Man blir nyfiken på alla QR koder som sitter på väggen (barnen läste in "Jag heter" på deras umgängesspråk) och även papperstallrikar med tecknade maträtter på. Väggen synliggör alla barns kultur, hur de har det hemma. Även om en del barn har svenska rötter, så betyder det ju inte att alla lever en likadan kultur. Visst finns det en slags kulturell identitet, men även varje familj har sin egen, unika kultur. Kultur är något levande och förändras. Det gäller att vara nyfiken på varandra, att vara nyfiken på varje barns kultur och identitet. 

Barnen på Lillestads förskola tecknade bl.a. sina favoritmaträtter på en papperstallrik, talade in vad de hette på sitt umgängesspråk och skapade en tillhörande QR kod, mätte sin kroppslängd med ett snöre, fotade sitt hem, beskrev sin familj och beskrev vad de är bästa på. Alla barn fick sin egen plastficka för all material. Barnen skapade materialet och synliggjorde sitt eget JAG. Även vårdnadshavarna involverades i projektet. 

Det blev ett lyckat sätt att jobba med kultur och den kulturella mångfalden. Så roligt att se på vilket sätt barnen och hela familjen blev delaktiga och engagerade i processen.