Det var dags igen, barnen från förskolan Gustavslund tassade in på förskolebiblioteket för att ha en boksamtalsstund. Förskolebibliotekarien Juliane var redan på förskolebiblioteket och väntade på gruppen.
I boksamtalsklubben ingick fem barn runt fem år. Barnen hade träffats några gånger innan och hade jobbat med boken ”Lilla H hälsar på” av Ann Forslind. Men nu skulle det bli en ny bok. Som uppstartsritual tände barnen en lykta med elvärmeljus och sedan tog förskolläraren Sara fram boken ”Skuggsidan” av Per Gustavsson. Vi hade planerat att titta på framsidan först, någonting som man i vanliga fall inte gör så noga när man bara högläser boken. Vad ser ni på framsidan, vad tror ni boken kommer att handla om? Barnen var ivriga: ”En korv … och titta, en potatis!”. ”Och vet du”, sade ett barn, ”det är mammas bokstav!”. På bokens framsida syntes stora bokstäver och barnen var nyfikna på att utforska bokstäverna. Förskolläraren stöttade barnen och de funderade tillsammans om de visste något namn med ”R”. Ja, Robin, Robin Hood och sedan fanns det ju en Robin på TV. Ett barn jämförde denna Robin som fanns på svensk TV med den som fanns på Tv:n från hemlandet. Sara var nyfiken och undrade om denna Robin även heter Robin på det andra språket. Samtidigt såg förskolläraren till att barnen inte skenade iväg med sina tankar för mycket, de ville ju koncentrera sig på framsidan av ”Skuggsidan”. Vem har skrivit boken? Sara introducerade begreppet ” författare” och att Per Gustavsson var den personen som skrivit och tecknat boken. Och även i den situationen var barnen taggade att relatera till sina tidigare erfarenheter. ”Per”, funderade ett barn, ja ”Per” som ”Postis Per”.
Denna satsning baserar sig på Agneta Edwards sätt att genomföra boksamtal, hennes bok ”Boksamtal med bilderböcker” blev vårt arbetsmaterial. Man kan säga att Edwards anpassade Aidan Chambers sätt ”boksamtal” till förskolans förutsättningar. Enligt henne genomför man boksamtal som en ”boksamtalscykel” med ungefär tre lästillfällen per cykel. Första steget är att välja en bok. Förskolläraren valde boken ”Skuggsidan” för att kunna utmana barnen med en sorts litteratur som har många bottnar och som inte är för ”platt”. Sara förberedde sig noga och närläste boken, reflekterade över innehållet och formulerade frågor som kan hjälpa barnen in i samtalet. Agneta Edwards grundmodell utgår ifrån tre läsningar eller boksamtalstillfällen under en cykel. Under första läsningen läser man till exempel boken rakt igenom och ställer några grundfrågor och allmänna frågor. Under andra läsningen gör man en dialogisk läsning med grundfrågor och allmänna frågor som avslutning. Upplägget av tredje läsningen kan innebära att man läser rakt igenom boken en gång till och sedan genomför boksamtal med hjälp av grundfrågor, allmänna frågor och specialfrågor. Agneta Edwards ger förslag, men det är ingen modell som måste följas på ett strikt sätt.
Eftersom varken Sara eller jag hade jobbat med boksamtal tidigare tänkte vi följa grundmodellen som idé. Vid detta första boksamtalstillfälle läste Sara igenom boken, men det blev en del dialogiskt samtal (det vill säga samtal under läsandets gång) i alla fall. Barnen hade många funderingar och tankar. ”Vad gör han med huvudet där inne i trädet?” undrade ett barn. Dessa tankar leder barnen in i boken på ett djupare plan. Sara ställde grundfrågor i slutet av boken, till exempel om det var något som barnen tyckte särskilt om. Barnen bläddrade fram den sidan som de tyckte bäst om och försökte formulera varför de valde just den sidan. Sara uppmuntrade barnen genom att säga: ”Berätta för oss!”. Barnen försökte sätta ord på sina känslor och tankar kring boken. Ett barn försökte relatera till en vuxen person ur sin vardag, för att på det sättet kunna beskriva hur otäck boken kändes för honom. ”Jag tror det kändes så farligt så att Kim blir rädd”. Det var helt fantastiskt att se hur barnen även i den åldern klarade av att sätta ord på sina upplevelser och känslor kring bilderboken.
Juliane visar ett av de tecknade uppslagen i boken Skuggsidan av Per Gustavsson som diskuterades under boksamtalet. Foto: privat
Under de följande två boksamtalsstunderna inom denna cykel upptäckte barnen nya saker hela tiden. Det var helt fascinerande att se hur barnen utforskade boken tillsammans, vilka idéer de spann vidare på och att man fick känslan av att barnen lämnade den yttre handlingen för att komma in i den inre handlingen. Sara försökte hitta en balans mellan att låta barns fantasi träda fram och att leda barnen mot boksamtal med stöd av frågor. Det är en lång process och förskolläraren kände att vi inte var klara med boken och boksamtal alls. Men såväl pedagogen som barnen fick en hum om vad boksamtal går ut på. Sättet är ingenting man kan lära sig på nolltid, detta språkutvecklande arbetssätt kräver ett permanent och långsiktigt arbete.
Fjorton förskolor ingick i denna satsning ”Statsbidrag för bättre språkutveckling i förskolan 2020”. Förskolorna arbetade enligt sina förutsättningar, som var lite olika. Såväl förskollärare som barnskötare var med i projektet, det fanns barngrupper med en hög andel barn med annat förstaspråk än svenska och barns åldrar varierade lite grann. Förskolebibliotekarierna Juliane och Gun handledde sju förskolor var. Det visade sig att Corona-restriktionerna ställde till det under höstterminen. Vi hittade en anpassad lösning för alla deltagande förskolor, vi möttes via Teams, ute i skogen, med avstånd på förskolebiblioteket eller kunde följa upp boksamtalsstunden via en ljudinspelning.
Under den avslutande reflektionen berättade pedagogerna att de märkte att det gav mycket språkutveckling, även om perioden var kort. De upptäckte att bland annat de tysta barnen trädde fram, att alla vågade prata och att det blev en vi-känsla i gruppen. Barnen var stolta över att kunna ingå i bokklubben. Det blev så mycket mer på köpet, som turordning, lyssna på varandra och att allt man säger är tillåtet. Det finns inget rätt eller fel, inget facit. Det gör att barnen vågar släppa fram sina fantastiska tankar. Att jobba med samma bok flera gånger är visserligen rätt nytt för barnen, men det ger långsiktiga effekter. Det finns ingen light-version av Jag undrar-boksamtal, men alla pedagoger var överens om att det är värt att investera tid i detta språkutvecklande arbetssätt. Och vi förskolebibliotekarier hoppas att vi sått ett frö som ger effekt i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar