Earth week

Kakmonstret "Jojo" besökte tillsammans med förskolebibliotekarien Juliane Skogslekens förskola. Förskolan jobbade med hållbarhet under Earth week och så skulle det bli en liten happening kring det. 

Jojo hade med sig boken "Havets kalsonger" av Camilla och Erica Hindborg och barnen skrattade mycket över denna titel. Boken är på rim och handlar om skräp i havet på ett humorfullt sätt. Bilderna är fantastiska och barnen upptäckte en hel del.
Jojo berättade att han en gång simmade i havet och plötsligt inte såg något mer. Vad var det som var i vattnet? Hans huvud fastnade i en svart plastpåse och han blev rädd.  Barnen höll med honom att det var förfärligt med all skräp i vattnet. Han föreslog att man kunde sätta upp en skylt, precis som i boken. Att verkligen alla ta sitt skräp med sig hem. Han delade ut en lapp till alla barn och de var ivriga att teckna sina små varningsskyltar med en dödskalle på.

Juliane hade dessutom flera boktips med sig, förskolan ska nog jobba vidare med detta tema lite grann. Böckerna kring vatten och hållbarhet kan man snart låna via mångspråksbiblioteket. 

Interkulturalitet och barnens JAG

Hur kan vi jobba med interkulturalitet och flerspråkighet när vi inte har så många flerspråkiga barn på förskolan? Hur kan vi arbeta med ett interkulturellt förhållningssätt? Vill vi involvera alla barn, så att alla kulturer - oavsett bakgrund - syns? Eller vill vi "bara" sätta upp flaggor ur familjernas hemländer?

Enligt läroplanen ska förskolan ge barnen förutsättningar att utveckla sin kulturella identitet. Barnen ska få förståelse för andra kulturer, människors olika värderingar och levnadsförhållanden. Men ibland tänker man kanske direkt på "de", de andra kulturerna, tänker på andra kulturers fester och mat. Hur ofta börjar vi med oss själva, hur ofta riktar vi vår blick på vår egen kultur i familjen. Ställa frågan: Vem är jag?

På Lillestads förskola tog pedagogerna just upp dessa frågor och tankar och jobbade med barnens JAG. 

De satt upp ett symboliskt tak på väggen med en massa plastfickor under. Man blir nyfiken på alla QR koder som sitter på väggen (barnen läste in "Jag heter" på deras umgängesspråk) och även papperstallrikar med tecknade maträtter på. Väggen synliggör alla barns kultur, hur de har det hemma. Även om en del barn har svenska rötter, så betyder det ju inte att alla lever en likadan kultur. Visst finns det en slags kulturell identitet, men även varje familj har sin egen, unika kultur. Kultur är något levande och förändras. Det gäller att vara nyfiken på varandra, att vara nyfiken på varje barns kultur och identitet. 

Barnen på Lillestads förskola tecknade bl.a. sina favoritmaträtter på en papperstallrik, talade in vad de hette på sitt umgängesspråk och skapade en tillhörande QR kod, mätte sin kroppslängd med ett snöre, fotade sitt hem, beskrev sin familj och beskrev vad de är bästa på. Alla barn fick sin egen plastficka för all material. Barnen skapade materialet och synliggjorde sitt eget JAG. Även vårdnadshavarna involverades i projektet. 

Det blev ett lyckat sätt att jobba med kultur och den kulturella mångfalden. Så roligt att se på vilket sätt barnen och hela familjen blev delaktiga och engagerade i processen. 

Prickiga måsebarnen hittar på en saga

Prickiga måsebarnen från förskolan Kullen testade sina nya sagotärningar. Och satt genast igång att hitta på en berättelse och en saga:

Det var en gång en trollkarl som tappade sin trollstav. Då kom en som heter Lena och plockade upp spöet. Men hon tappade det igen. Då blev trollkarlen ledsen och letade över hela jordklotet. Han stora ögon letade och letade på hela jorden. Då kom det en fisk och hittade ett nytt trollspö. Då blev trollkarlen glad igen! 

Snipp, snapp, snut

så var sagan slut! 

6 barn berättade en saga med hjälp av Sagotärningar (Story cubes). 

Så kul att barnen har så många idéer. Sagotärningar är ett fint redskap för att komma igång med berättandet och samtal. Även barn som har ett annat umgängesspråk än svenska får möjligheten att vara med, hittar på en berättelse tillsammans. Och varför då inte kolla upp vad alla substantiven heter på olika språk? Det skapar en "vi" känsla, lyfter fram att alla språk är lika värdefulla. 

Ett tips är att barnen knappar in sin berättelse i datorn tillsammans med pedagogen. Barnen är nyfikna på bokstäver och på det sättet blir deras berättelse synligt. Och varför så inte be föräldrarna att skriva upp berättelsen på deras modersmål? Kanske vill barnen läsa upp och spela in sagan, så att alla få lyssna på den med hjälp av en QR-kod? Eller man gör en bok/ett häfte där barnen även tillverkar teckningar till berättelsen?

Det finns en del möjligheter som är lätta att genomföra.

Jag rymmer

 

Förskolan Slottet jobbade med boksamtal och boken "Jag rymmer" av Eva Lindström under höstterminen. Boken fanns på Polyglutt som e-bok. Helst hade pedagogerna arbetat med den fysiska boken, men boken var tyvärr utlånat på stadsbiblioteket. Barnen hade många tankar kring texten, om vänskap, hur det är att vara på rymmen och om spöken. Fåret skriver vykort till vännerna från den gamla hagen och pedagogerna pratade med barnen om vad ett vykort och brev är.

Handskrivna brev är ingen självklarhet nuförtiden och många barn har kanske inte sett ett gammaldags brev. 

Barnen var sugna på att skriva ett vykort till kompisarna på förskolan. De hittade ett fint vykort och formulerade texten tillsammans. De klistrade ett frimärke på kuvertet, skrev adressen på och postade brevet. Samtidigt är det ett spännande sätt att tipsa om böcker för kompisarna. 

Nu gäller det bara att brevbäraren hittar adressen, eftersom förskolan inte längre har en fysisk postlåda. 

Julbus med Elmo

Handdockan Elmo gick på turné och spelade teater på flera förskolor. Han hade med sig en julgran, julpynt, presenter och en bok. Han var sugen på att spela teater med boken "Jod Gul". Elmo spelade Simon och förskolebibliotekarien Juliane spelade Gabriel. 

Men innan de två förvandlades till de populära barnboksfigurerna introducerade förskolebibliotekarien barnen i vad teater är. Barnen lärde sig något om scenen, ridån, pjäser och skådespelare. Och att man kan läsa böcker på olika sätt, att det finns film och teater. 

Elmo förklädde sig med en hemstickat sjal och mössa och så började pjäsen "Jod Gul". Några barn hjälpte till att säga replikerna av "mamman och pappan" i boken. Och det är klart att det blev busigt lite grann när "Simon och Gabriel" klädde granen med konstiga saker som skohorn, verktyg, kork m.m. Ett barn tyckte att skohornen ser ut som en slags snowboard. Andra barn tyckte väldigt bestämd att stjärnan måste vara guldigt och ska sitta högt upp på granen. Men kakmåttet var ju silvrigt? Men till slut gick det bra med det också. Sedan blev det plötsligt mörkt, när Gabriel och Simon tassade iväg, för att bygga en superstor landningsbana med granbelysningen. 

Barnen gick med i pjäsen, skrattade och ropade och ville veta vad som finns i paketen. När Elmo hade tackat för applåderna så berättade han att han hade busat i köket i Gemla, igen! Han målade på apelsinerna lite grann och barnen skulle få de efter lunchen. 

Som avslutning delade Elmo ut medaljer till alla barn, med en bild på sig med tomtemössa. Och han lovade att komma tillbaka 2023 - med nya bus.

JOD GUL önskar vi alla!

Alla barn, alla språk, alla dagar

Höstterminen började med en kompetensutvecklingsdag för pedagoger om flerspråkighet och interkulturalitet. Susanna Anderstaf och Mahroo Khousravi föreläste om ämnet. 

Men hur kan vi göra för att själv få ett interkulturellt förhållningssätt? På höstens biblioteksmöten som förskolebiblioteksverksamheten anordnade diskuterade pedagogerna med varandra om olika möjligheter. Vi diskuterade om att varje barn kunde få sin "egen" bok om sin familj för att kunna stärka "Jag-et" och för att lyfta fram varje barns lika värde, oavsett språk och härkomst. Men hur gör man då med barn som har en skyddad identitet?
Ska man synliggöra barnens kulturella bakgrund genom att sätta upp flaggor? Blir barnen stolta över det eller pressar man barnen på något sätt att de ska känna sig tillhörig en kultur bara för att omgivningen förväntar sig det?
Är vi vuxna nyfikna på andras berättelser och erfarenheter eller är vi mer blyga och avvaktar med att ställa frågor? Vad förknippar vi med vår egen kultur? Det blev en livlig diskussion kring dessa viktiga frågor. Dessa samtal är så värdefulla, de kan leda till nya tankar och så småningom till en attitydförändring hos oss själva. 

Ljusfest och bokpromenad i Åryd

 

Åryds förskola bjöd barn och föräldrar till en mysig ljusfest på kvällen. Det låg snö, barnen hade tillverkat lyktor och alla fick en ficklampa i handen, för att kunna gå en bokpromenad i mörkret. Boken "Pinos jul" visades på bokpromenaden och barnen och deras föräldrar gick tillsammans och tittade och läste boken. 

Ett så enkelt och mysigt sätt att uppmärksamma litteratur.  Barnen såg fram emot festen och blev delaktiga genom att tillverka lyktor. Bokpromenaden visade hur man kan läsa böcker i olika sammanhang och på olika sätt. Och just under en "kvällspromenad" blev det ju särskild spännande för alla.